Vi alla ska ju dö
Tänker ni någonsin på döden ? Ja det tror jag iallafall att de flesta människor gör. Ofta också känner en rädsla inför den.
Jag kan också vara rädd för döden ibland. Att sluta leva och att aldrig mer få uppleva något. Men det är oftare jag är rädd för att andra ska dö. Att någon i min familj ska dö eller nån av mina vänner. För hur skulle jag egentligen kunna ta mig igenom det. Jag har upplevt att folk i min närhet har dött men nu var det flera år sedan och man tar sig igenom det. Men tar man sig verkligen igenom att tex ens syskon dör. Jag kan inte ens tänka mig smärtan av att förlora sitt syskon eller förälder eller det värsta av allt, sitt barn.
Den som har dött som stod mig närmast mig var min morfar och det var väldigt jobbigt och även fast det var några år sedan nu saknar jag honom fortfarande enormt. Men det är viktigt att man vet att det är okej att sakna någon och gråta över någon även om det har gått 1 år eller 15 år. Det finns ju ingen tidsbegränsning på sorg och saknad. Och sakna personen kommer man nog alltid göra. Skillnaden är nog den att man lär sig leva med saknaden.
Men precis som Stian-lee hade skrivit på sin blogg är det också jätteviktigt att vi lär oss att prata om döden, att folk vågar prata om det. För när man väl förlorar någon är det då mycket lättare om folk i ens närhet vågar prata om det. Men samtidigt är det svårt, för vad är egentligen det perfekta att säga till någon som tex precis förlrat sin mamma. Det finns nog inget perfekt eller bra att säga, utan man måste nog bara visa att man gärna lyssnar.
Vi alla ska ju dö, jag hoppas bara att det är många år kvar tills jag behöver uppleva döden på nära håll igen. Om jag får leva med min familj och mina vänner i många år till så kommer jag vara lycklig och nöjd med livet.
// Hedda
Jag kan också vara rädd för döden ibland. Att sluta leva och att aldrig mer få uppleva något. Men det är oftare jag är rädd för att andra ska dö. Att någon i min familj ska dö eller nån av mina vänner. För hur skulle jag egentligen kunna ta mig igenom det. Jag har upplevt att folk i min närhet har dött men nu var det flera år sedan och man tar sig igenom det. Men tar man sig verkligen igenom att tex ens syskon dör. Jag kan inte ens tänka mig smärtan av att förlora sitt syskon eller förälder eller det värsta av allt, sitt barn.
Den som har dött som stod mig närmast mig var min morfar och det var väldigt jobbigt och även fast det var några år sedan nu saknar jag honom fortfarande enormt. Men det är viktigt att man vet att det är okej att sakna någon och gråta över någon även om det har gått 1 år eller 15 år. Det finns ju ingen tidsbegränsning på sorg och saknad. Och sakna personen kommer man nog alltid göra. Skillnaden är nog den att man lär sig leva med saknaden.
Men precis som Stian-lee hade skrivit på sin blogg är det också jätteviktigt att vi lär oss att prata om döden, att folk vågar prata om det. För när man väl förlorar någon är det då mycket lättare om folk i ens närhet vågar prata om det. Men samtidigt är det svårt, för vad är egentligen det perfekta att säga till någon som tex precis förlrat sin mamma. Det finns nog inget perfekt eller bra att säga, utan man måste nog bara visa att man gärna lyssnar.
Vi alla ska ju dö, jag hoppas bara att det är många år kvar tills jag behöver uppleva döden på nära håll igen. Om jag får leva med min familj och mina vänner i många år till så kommer jag vara lycklig och nöjd med livet.
// Hedda
Kommentarer
Trackback
