Förlåt om det här blir ett dystert och jobbigt inlägg men jag måste bara skriva om en grej som jag och Linnea pratade om idag när vi var och fikade på cafe mocco. Hon och jag har pratat mycket förut om vad meningen med livet är men vi kommer aldrig på  något bra svar.
Jag känner ofta så att det jag gör och säger egentligen inte spelar nån roll. För vad spelar det egentligen för roll om jag ljuger eller talar sanning, om jag får bra eller dåliga betyg, vilken tröja jag ska ha på mig, om jag dricker eller inte, om jag är död eller levande för i det stora hela  är vi människor ju bara en pytteliten del av en jättestor utveckling. Alla de små problem som finns i min vardag är ju egentligen helt oviktiga. Om tusen år kommer jag vara bortglömd.
 Tänk er hur det var för tusen år sen och hur mycket som har förändrats, ALLT har ju i stort sett förändrats. Och om tusen år kommer ju de människor som lever då se tillbaks på oss som vi ser på de som levde på medeltiden, de kommer göra filmer om hur det var att leva på 2000-talet. Jag vet att man borde tänka i nuet men det går ju inte. jag har iallafall bestämt mig för att göra mitt liv så bra som möjligt för man lever bara en gång. Det är iallfall jag tror. Så nu ska jag göra det bästa som går av det liv jag har. Är det bara jag och Linnea som tänker på det här? Har vi helt fel? Vad tycker ni?